Jakten på "Lyckan"

Jakten på lyckan har många ansikten och några finner du på Match! Rader av leende ansikten som söker efter någon eller något. Man betalar för att få annonsera, för att få visa upp sitt vackraste ansikte, för att få skriva några rader om det bästa med sig själv och för att faktiskt få bekänna att det man längtar efter allra mest är just att hitta någon att söka denna lycka tillsammans med. Dessutom tillåts man ju att slänga in ett par önskemål om hur man tror att just den personen ska vara (längd, vikt, inkomst, hårfärg, barnfri eller inte, nivå på utbildning och typ av arbete mm ).

Inkorgen börjar blinka. Jakten kan börja!

Detta är ju fantastiskt tänker man i början. Man slipper stå och hänga i nån bar och dricka sig tillräckligt berusad för att våga söka ögonkontakt, man behöver heller inte avfärda felaktiga ”objekt” öga mot öga, som med taffliga raggningsförsök försöker fånga in vem som helst där i baren, utan man kan bara ignorera dessa okända jägare hemma i soffan helt osminkad, kanske iklädd fleecemorgonrocken med håret uppsatt i en trulls. Man tackar alltså nej till de flesta (ignorerar dem bara helt enkelt om man är feg eller för lat som jag själv) och tackar endast ja till ett fåtal utvalda. Man gör sig redo för nästa steg. Att börja dejta.

Nu har man alltså hittat ett par stycken som ser ok ut, som skrivit en liten intressant (och rättstavad) textrad och som motsvarar de kriterier man lyckats klämma ur sig. Mina önskemål var; en hyfsad utbildningsnivå, ett par cm längre än jag själv, med max en unge (inte fler för det blir för mycket att mäkta med bestämde jag mig för) och dessutom med en ålder som överstiger 30 (har visst någon slags fördom ang dem understigande detta magiska årtal?).

Dejt nummer 1 var en kille som inte alls motsvarade ”sin den vackraste bilden” som han hade presenterat sig med utan han hade på nåt sätt lyckats dubblat sitt omfång och även sin årgång misstänkte jag? Falsk marknadsföring alltså! Han visade sig vara mycket trevlig men det tar endast ett par sekunder att avgöra om en attraktion kan uppstå och larmet som direkt gick under dessa sekunder i mitt huvud om att denne man direkt var felaktig visade sig inte vara oriktigt. Dessvärre hade vi hela dagen inbokad! Som den matchovane jag på den tiden var så hade jag blivit övertygad om av killen i fråga att det tar en hel dag att ta reda på om kärlek kan uppstå! Jag genomled museum och varmchoklad i termos på bänk med underbar utsikt med min totala Omatch! Lång dag!

Dejt nummer 2 var en kille som absolut kunde varit min match men som dessvärre inte riktigt var färdig med sitt gamla förhållande (Mr D). Så var det med det! Vi blev istället vänner och är det än idag. Timme efter timme i telefon diskuterandes livet, kärleken och sorgen som följer då kärleken tar slut. Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, som en perfekt matchad vän!

På dejt nummer 3 small attraktionskraften till så att den i princip stångade mig i marken (Nr 3). En pyrande matchjägare, livsfarlig, en sådan man ska akta sig för! Och det gör jag nu. Vi är också vänner idag men ibland får jag trycka på pausknappen i mig när vi ses för hans charm är stundtals fortfarande för mig helt förtrollande. Men turligt nog så når den inte längre hela vägen in utan studsar mot min nu uppbyggda förnuftiga skyddsmur. Det är fantastisk roligt att ha honom som kompis och att faktiskt istället få uppleva honom på avstånd, men med en väninnas access till hans insida. Det är underhållning på hög nivå att få det återberättat; om alla hans erövringar hit och tid och om hans besvikelser. Våra knäppa diskussioner får gärna fortsätta i oändlighet tänker jag. Jag får raka svar och ovärderliga tips om hur den manliga sidan fungerar (åtminstone ur min Don Juans synvinkel:) och ibland även när det är på sin plats skäll, då jag inte begriper bättre dvs när jag agerar, reagerar och tänker felaktigt om män eller om mig själv! Ibland tittar även en annan sida fram; en äkta, fin och ärlig sida, en person som är lika förvirrad och full av längtan som vi andra. En vän!

Dejt 4 och 5 var helt misslyckade
Nummer 4 var en framgångsrik Finanssnubbe/gubbe boendes ute på Gåshaga som aldrig slutade prata om sina egna bedrifter, alla pengar han tjänat, alla resor han gjort, alla viktiga människor han kände och bla bla bla. Idiot!

Nummer 5 var en fattig författare som visade sig bo i en sommarstuga ute vid ingenstans, en mycket rörig (dock rörande) själ som pratade om andlighet tills jag höll på att bryta ihop. Han ansåg att djur han såg ute i naturen var utsända med ett budskap och att hans liv endast gick ut på att leva det i kärlek. Fick naturligtvis panik!

På både dejt 4 och 5 satt jag mest och funderade på hur jag skulle smita på bästa sätt. Inget roligt alls.

Därefter tog jag ett match uppehåll på några månader! För att helt enkelt analysera och reparera skadorna efter detta misslyckade dejtning urval!

Slutligen gick jag på dejt nummer 6 och han var faktiskt min match (Olyckan). Det är jag med säkerhet säker på! Tyvärr räcker det inte alltid att ha en övertygelse om detta och med kärlek utan tidpunkten måste vara den rätta, balansen mellan människor som möts måste hållas. Jag försökte gå balansgång men föll, och det hårt.

Man bygger upp illusioner kring människor man möter på Match innan man träffas och fyller liksom i där texten tar slut. Och med den egna bilden av hur ens perfekta dejt kommer att vara, se ut och säga nedtryckt i bakfickan går man glad i hågen till första dejten. Med sig har man sina egna intentioner, sina drömmar och sin egen historia som ledsaga.

Det är ofta dömt att misslyckas!

Har man varit med i leken ett tag så inser man också att det är ett spel. Men är man med i leken måste man leken tåla heter det ju! Men vad händer när Leken slutar att vara just en lek och blir allvar? Att jakten visar sig orsaka en känsla av olycka, raka motsatsen till varför man loggade in från början? Det är för enkelt att bara gå vidare! Man kan alltid avsluta med en och börja om med någon annan. ”Mister man en står det tusen åter” Rader upp och ner av ansikten! Det är så enkelt att bara logga på igen där, på Match. Man kan ha och tillåts ha flera krokar ute, på en och samma gång, men detta gäller ju även för dem man börjat tycka om. Oddsen börjar öka. Hur mycket får det kosta?

Lyckan ser olika ut för alla. Man inser snabbt att anledningen till att vara med i detta ”dejtingträsk” kanske inte är densamma för alla: Vissa är där för att jaga sina trasiga Egon utan några seriösa förehavanden i sinnet, andra för att söka tröst för att de tror sig hittat en genväg att gå vidare, en del för att bara fördriva tiden eller för att de bara vill vara med om någonting annat och fly vardagen och så slutligen får vi inte glömma dem som kort och gott enkomt är där för att få ligga. (Ett ex på detta var han i min inkorg som inte hade någon bild och som kallade sig 25 cm och ”bara vill leka?” och som naturligtvis hamnade bland dem jag ignorerade).

Sedan är det vi andra som faktiskt vill att detta ska fungera, som vill hitta sitt livs kärlek och hoppas på detta forum. Kanske är det för oss viljan ibland blir för stark och då fäller krokben för oss mitt på vägen mot denna svårfångade ”Lycka”!?
Insikten känns som en spark i magen då man hittar sin ”perfekta match” där igen, på jakt efter någon annan för att han inte kände motsvarande. Det är då det är dags att dra sig ur leken. I alla fall för ett tag. Besvikelsen blir för mycket att bära. Att se detta ansikte där igen, mitt bland alla de andra, som man har fått möta och lära känna på riktigt. Att hans ansikte är på jakt efter ett nytt ansikte med ett annat leende som lovar ännu mera lycka än vad mitt eget gav.

Jag har nu bestämt mig för att lämna Match och gå vidare och det är med en enorm känsla av lättnad (just nu känns lättnaden ungefär som det känns i kroppen efter det att man slutat kräkas). Att få återvända till en vardag, som är trygg, där det bara är mina spelregler som gäller. Jag har nu för ett tag bestämt mig för att bli helt fatal och låta ödet styra. Blir det så blir det, möts man så möts man och ha det bara bra på egen hand under tiden.

Olycka har många ansikten och några finner du på kanske på Match! Mitt ansikte finner du inte längre där för det är inlämnat på reparation ett tag. Men jag lovar inte att du aldrig mer kommer hitta mig där, för snart kanske jag återfått tron, blivit redo igen att ge mig in i leken på nytt och då kommer jag att presentera mitt vackraste ansikte där igen, med min finaste text och kanske är det då jag får han på kroken? Han som är min match på riktigt och som tycker att jag är hans. Han som håller i min hand när jag försöker gå balansgång över avgrunden under mina fötter där alla mina farhågor och min osäkerhets samlats. Då, när jag försiktigt med små steg med min hand i hans är över på andra sidan, kanske vi hittar lyckan där, Tillsammans!