"Bättre att uppleva en ända?"

På Besök (v1)
JAG VILL INTE ÅKA MAMMA! DET ÄR FÖR LÄSKIGT! BROMSA!!!!!!!!!!!!!
Efter att; äntligen ha införskaffat en pulka (den sista i den här stan tydligen?), pulsat upp för backen, åkt ner med ett skrikande barn i knät, stretat oss upp igen (det går nog över, alla andra ungar har ju roligt?!), sen ner ytterligare en provomgång så ger vi upp. Är detta samma barn som för ett par dagar sedan åkte slalom typ själv, med sin far? Vi åker och köper skridskor istället, säger jag med ett duktigt framklämt leende. Så åker vi och köper skridskor och med ett mycket tungt trött barn på armen kommer vi ut ur affären 1000 kr fattigare. För jag behöver ju också skridskor! Det är ju en investering! Jag växer ju inte ur mina utan kommer dö ifrån dem om förhoppningsvis många år!? Så tar vi oss äntligen till den (enligt en tydligen opålitlig källa!) kvällsupplysta skridskobanan! Öppet för allmänheten 9-15 står det argt på en skylt och en mycket dum gubbe kör runt med sin fula traktor och vattnar isbanan! Upplyst är den i alla fall tänker jag där bredvid min lilla förväntansfulla isprins. Jag ”breakar” den trista nyheten och är redo att ta smällen. När det mycket ledsna barnet äntligen slutar gråta av besvikelse åker vi slutligen hem, tillbaks till släkten! Det får bli Pizza och rävspel ikväll lovar jag. Barnet tycker tydligen inte om Pizza längre och rävspel är helt värdelöst!
Men även den mest envetna motvind kan vända! Hoppsa-steg av lycka när Pizzan kommer och segerjubel när rävarna ätit flera får än dem som lyckats ta sig över spelplanen! ”MAMMA DU FÖRLORADE!” Sen är det läggdags för morgondagens isprins och med två små armar runt min hals hörs en liten röst:
- Mamma, vet du hur mycke jag tycker om dig?
- Nej
- Härifrån och hela vägen runt Jorden tusen varv!

-------------------------------------------------------------------------------------

Ångesten runtomkring mig ligger som en kväljande dimma igen, hårt packad. Kvinnan mitt emot fyller på vin i sitt glas. Hon håller hårt i glaset. Mannen mitt emot stirrar framför sig med tomma ögon. Han har slutat kämpa och är besegrad av orättvisan har han sagt. Han tänker kanske på sin upplevelse, sitt möte med ondskan?

Det känns nu som om jag försöker andas med en plastpåse över huvudet. Det är då jag väljer. Jag sätter på autopiloten. Här finns inget som bekommer mig. Jag kryper ihop i min bubbla och tänker att snart är det över. Bitterheten här i rummet ska inte få fånga in mig! Jag stirrar på teven framför mig utan att se den och tänker endast på att bara andas, in och ut. En röst i mitt huvud tröstar och påstår att detta är rena terapin, det här är inte ditt liv, det är deras och du kan välja nåt annat och i morgon lättar säkert dimman även här? Hoppsa-steg…..Hoppsa-steg…..Hoppsa-steg………

-------------------------------------------------------------------------------------

Kastade just på luren (eller tryckte i alla fall strängt på den knappen som avbryter samtalet på mobilen)! Ingen bråkar med min syster! Speciellt inte när konflikten är helt orättvist grundlagd! Det kan jag inte tolerera! Även om jag absolut skulle hålla mig undan alla konflikter så måste det ju finnas någon ”rim (vett?) och reson” även på landsbygden!?

Har ni känt nån gång att ni vill springa rakt ut i skogen, så långt benen liksom orkar springa? Sen när inte benen orkar springa längre så lägger man sig ner och skriker mot marken så högt som man bara kan! Man skriker inget speciellt utan bara rakt ut tills inte lungorna orkar skrika längre. Därefter när benen är slut och rösten är slut så vänder man sig kanske om och stirrar uppåt ett tag och så gråter man tills tårarna tar slut. Vad gör man sen? Det är den stora frågan!?

Som jag ser det så finns det bara två alternativ här:

Man ger antingen upp och blir ett med växtligheten, med jorden och dör. Säger tack för kaffet liksom, till stjärnorna "TACK SOM FAAAN"! (Fast just det!…………Rösten är ju slut så man får tänka det bara istället tills man inte orkar tänka det längre.) SEN ger man upp och så dör man!

Eller

så ställer man sig upp tillslut, borstar av sig barren, kanske harklar man sig lite (för röstens skull) och går hem igen? Och skruvar åt locket lite hårdare!

Hemma sätter man på Smurfhits istället?! (Vi fick den senaste i Julklapp.) Dom kör en Ny version av Dollys ”Working nine to five” med ett litet Rednex sound tror jag bestämt!? Fiolsolo först! Man inser på direkten att Smurfhits på högsta volym är botemedlet mot mycket!

"Tjejen går i ring i dansen! På vilken smurf ska hon få chansen? Här kommer en som hoppar och smurfar, han smurfar i kapp i dansen och hurrar.”

En person bredvid säger insiktsfullt kanske då att hoppar man runt i soffan, så som vissa mindre personer i vår släkt brukar göra, samtidigt när man lyssnar på just denna sortens musik så blir man kanske smal också! Samtidigt!?

Herregud kanske ni tänker nu? Vill hon först rusa rakt ut i skogen och skrika, sen lomma tillbaks och återupprätta sinnet med hjälp av smurfarna så behöver människan piller omedelbums! Lugn och fin! Jag skriver ju bara! Locket sitter där det sitter! På sin plats! :)

Vi har haft en bra dag idag på ett äventyrsbad. Vi återanvände en liten rutschkana där cirka 50 ggr! Lärde min lilla unge både att hundsimma och att doppa huvudet under vatten! Sedan har jag lunchat med gammelsmurfen (Oj jag menar med gammelmorfar!) och pratat lite livsfilosofi.

Hans klokord följer nedan:

”Bättre att uppleva en ända (ände?) med förskräckelse än en förskräckelse utan ände!”
ELLER:
”Bättre lyssna till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge!”

Detta gjorde ju så klart lite susen fattar ni väl! :)

(Nu är det mycket senare på kvällen och alla andra sover (vissa äntligen!)

Jag försöker att inte bry mig längre! Men ingen säger det bättre än Idde! Jag och min syrra sjöng i kör idag och insåg att det gick att göra bra inlevelserörelser till texten som vi dessutom lärde ut till mitt lilla barn till hans stora nöje! Han kan refrängen utantill nu också! ( Stackars barn!)

"De ringer upp
på morgonen
Jag lägger mig
Går aldrig upp igen

Det fanns en värld där utanför som höll
mig i hand en gång
Det fanns en liten flicka där som sjöng
på en sång

Men fiskarna i haven
och fåglarna på taken
Människor i husen
tände alla ljus men jag kan inte se för
Jag kan inte flyga
och jag kan inte dyka
Jag kan bara blunda och lägga mig igen
och hoppas att du kommer hem

Månen - min vän
Blev is igen
Smälte sedan
och jag blev blöt

Jag gick en gata upp och ner och upp
igen
men allt föll i din skugga så jag gick hem”