Bland lådorna på rad.

Hon sitter där nu mittemot med mössan neddragen. ”Jag kommer alltid att välja mig själv först. Alltid.” Jag förstår att hon har rätt. Jag måste också välja mig nu precis som han gjorde. Kanske var det valet nödvändigt även för honom. Jag har äntligen hittat svaret. Livet är en kamp ändå, för alla, och att bita sig fast i någon som inte medverkar utan motverkar i den är destruktivt. Två människor kan mötas och även om den bästa intentionen finns med från början kan känslan ändå spåra ur. Det är ingens fel utan vissa människor passar helt enkelt inte för varanda utan krockar. Jag släpper taget nu och går vidare. Det är nog på tiden.

Jag önskar dig allt det fina du förtjänar och att det du drömmer om kommer till dig en dag. Jag kommer alltid att minnas dig och det vi hade men nu packar jag ner det i en låda, tejpar igen den noga och bär ner den till min källare, där alla andra lådor står på rad. På din står det: Jag älskade dig en gång för länge sedan.