En liten fiskinälva som jag.

-Jag har INTE hånglat med honom!
-Men du har ju sugit på hans fingrar vid minst ett tillfälle?! (jag)
-Det är väl vanlig handhygien? Man hjälper varandra att tvätta sig! Jag har ju inte sugit på hans k*k i alla fall och hjälpt till med hans intimhygien! Så hjälpsam har jag inte varit!
-Haha jag måste dra! Jag är sjukt sen!

Det är lördag kväll och jag är ute med ett gäng mammor på födelsedagsmiddag som jag inte känner så väl förutom födelsedagsbarnet. Känner mig ovanligt tyst som om jag tappat förmågan att umgås med vanligt folk? Med Stollan, Toker och Butter och övriga har ”crazy me” fått härja fritt på sistone. Kan inte säga en hel mening längre utan ett könsord!

Det är trevligt men snackat handlar mycket om en ev 3a, förlossningar, renoveringar mm. Jag är trött, lite bakis och fortfarande skakig efter veckans känslokollaps. Kanske beror även min nya stumhet på att det känns lite som om jag liksom ”been there and done with that” (inte tvåan eller trean men resten). Jag är lite som den förrymda fången på vift bland dem? Den som avviker. Men det visar sig att vi är två. Två singeltjejer.

Den andra är 38 år och har ännu inga barn. Hon har inte hittat nån än att skaffa dem med förklarar hon för oss. Även om hon gärna skulle vilja. ”Jag vill inte skaffa barn bara hur som helst så om jag inte hittar någon så får jag helt enkelt acceptera att det här med barn inte var för mig, att loppet är kört och skaffa hund istället!”. Då deklarerar en utav mammorna (barnmorskan) sin ståndpunkt i frågan (i all sin välmening säkert). ”Då måste du åka till Danmark och fixa en unge innan det är försent! Eller ta nån bara på krogen?! Har du ingen killkompis som också är singel?! ” Jag ser hur singeltjejen skruvar lite på sig och jag blir smått förfärad. Så får man väl inte säga? Det är inte ”Normalförfarande!” (Även om jag också kanske snuddade vid att tänka lite detsamma när hon berättade om sitt dilemma? I alla fall om Danmark? Missa det inte! Det här med barn alltså. Fast å andra sidan hade jag nog känt som hon? Skulle ju aldrig i helvete dra till Danmark för en tvåa tex!! Och det man inte vet saknar man ju inte på samma sätt?). I samma stund tackar jag Gud för att jag inte är hon utan faktiskt har ett barn! Hemskt men sant.

Efter ett tag inser jag tacksamt att det går att dricka sig i form! Vi är på Rival och att jag har dessutom hittat de Vuxna! Det är här dom är! Äntligen! Vissa är lite väl vuxna tänker jag när jag ser mig omkring men jag slipper vara äldst på stället för en gångs skull!

Hon är astrevlig och mycket självständig och sånt som ni kan tänka er att jag ser upp till! Hon total sågar Match dessutom! Me Like! Hon tycker att jag har rätt i att Match är djävulens påfund! Det blir nåt fel i hela dejtningprocessen när man hela tiden kan leta vidare efter nåt bättre säger hon precis som jag brukar säga (eller jag brukar säga att killarna är sådana som ni vet).

Jag och singeltjejen pratar raggningsteknik. Hon lär mig sin visdom! ”Först kollar man direkt om killen har ring! Ta sedan snabbt reda på att killen inte tex är någon rörmockare eller så?” (Förlåt alla rörmockare men det var inte jag som sa det!) Hon har tydligen inga problem med att gå fram till vilken kille som helst heller? ”Ingen betyder ju något än så det spelar ingen roll vad som händer!” Titta på han i baren tex säger hon och pekar på en mörk kille i baren (rätt ful kille enligt mina mått men smaken är som……ja….ni vet). ”Han är min typ, snygg halsduk har han dessutom och han står bara där och pratar med två ”skåp”. Honom kan jag nog fixa hur lätt som helst säger hon och suger ur drinken i ett svep. Jag är mäkta imponerad! Jag förklarar att jag aldrig i livet skulle gå fram och riskera att bli ratad. Speciellt inte när min köttslamsa till hjärta hänger på utsidan och skvallrar om mina desillusionerade kärleksbravader på sistone! Det står liksom ”Hej! Ta mig snälla!” i min panna för tillfället!

Vilken är din typ frågar hon? Jag scannar omgivningen utan att riktigt hitta rätt (jag är inte nere på knä och söker bland dvärgar riktigt än!) Då ser jag honom plötsligt gå förbi mig och jag kan med hans hjälp (alltså med hans bild på näthinnan) direkt svara på frågan hur min drömkille ser ut. Jag pekar på honom och tar en nervös mun ur mitt ölglas! ”Som en fiskare i färd med att styra sin fiskebåt på nån Fjord” säger jag. Exemplaret har blont hår som hänger lite i pannan, rödblont skägg och stora blå ögon, är lång och reslig i sin blåvitrandig tröja och sina lite hängiga jeans. Han ser dessvärre exakt ut som mitt exex (pappan till barnet)?! Jag har tydligen varit fisk i tidigare liv? Eller nåt slags yngel dom slänger tillbaks igen i havet efter fiskesorteringen i alla fall! Har jag en liten pågående revanschlust måhända mot hela Fiskareflottan? Jag nämner inte detta när jag tittar rakt in i hans blåögon tvärs över baren (så länge jag vågar och sedan så ofta jag vågar också).

Jag inser nu att ingen hederskodex existerar oss singelhondjur emellan för helt plötsligt tycks just ”min” kille vara hennes typ också! Hon ger blanka faan i halsduken och fäster fiskarn på sin laser stråle till blick! Han är tydligen HENNES target nu! Han eller hund inser jag!? Vad gör jag nu?! Hon kommer kliva fram och ta honom när som helst och släpa ut honom skrikande i skägget eventuellt! Jag kan ju inget göra för att rädda honom! En liten fiskinälva som jag!? Men eftersom jag aldrig mer i Helvete kan riskera att bli tillbakaslängd i havet som hajföda (vilket skulle innebära att köttslamsan troligen skulle lossna helt) så står jag stilla! TA HONOM BARA DU HONA! Jag är ändå glad att jag hittat en ny singeltjej som kan valla mig på krogen. Tydligen är hon och hennes singel väninnor ute jämt (det finns visst flera stycken av oss ensamma där ute? ) och jag får gärna haka på! Jag får offra honom tänker jag (som om jag hade en chans)! Det måste ju finnas fler fiskare i världen!? Då ser jag i ögonvrån att han är på väg åt vårt håll och den mer självsäkra honan av oss bröstar genast upp sig (hennes bröst är 3 ggr så stora som mina btw).

Men dra mig baklänges i fiskelinan! Han Kommer fram till mig! Han valde den med pyttebrösten?! Han valde planktonet! (Plankton (av grekiska planktos, ’kringdrivande’) är sammanfattningsnamnet för i vatten fritt kringdrivande organismer som saknar aktiv rörelseförmåga eller vars rörelseförmåga är så obetydlig att de är beroende av vattnets strömningar för att förflytta sig.)

Hej jag heter Kalle säger han och ler på ett urcharmigt fiskarevis! Min konkurrent svänger förbi oss med stora kliv rakt mot killen i halsduk! ”Skåpen” lyfter hon ur vägen i ett nafs!

Han säger att han kom fram till mig för att det liksom lyste om mig? Att han ”bara var tvungen". (Tydligen sände jag ut mina nödraketer i rätt riktning!) Det visar sig att Kalles pappa är Norrman (Hans far har åkt båt på en fjord!), att han pluggat allt möjligt och att hans senaste relation nyligen avslutats. Dom träffades på nån logdans och snusade samma snus säger han och skrattar när jag råkar fråga (ni märker ju att jag är helt oförberedd)! Halleluja! Han snusar!

Senare frågar han om man får hångla med snus? Om man får utropar jag och trycker genast upp honom mot en vägg! Med ett ego som ett blinkande fyrtorn ranglar jag hem med Hans telefonnummer i fickan!