"Var har du varit i hela mitt liv?"

Hon är hemma.
Jag går direkt till städskåpet och tar fram skyffeln! Sopar upp spillrorna efter min lilla vän på golvet. Hon gråter och pratar och pratar. Jag tröstar så gott jag kan. Det ordnar sig. Och gör det inte det så ordnar jag det säger jag och vet inte riktigt vad jag menar. Men hur kunde jag vara så dum säger hon? Men se vad du ändå har nu, säger jag. Du är hemma, alla vänner står redo med öppna armar och det är bättre att ha älskat och förlorat än inte ha älskat alls säger jag med mycket mer övertygelse än jag känner. Du har ju verkligen satsat allt utan en enda bakdörr och Det är mod! Sen att det inte funkade var ju bortom din kontroll. Jag går och hämtar skurhinken för nu gråter hon igen! Jag tar fram en trasa och torkar upp henne. Detta var det bästa du kunde göra säger jag hopplöst. Det krävs styrka att sätta stopp, att ge upp den man älskar. Du såg att du hällde din kärlek i tunnor utan botten.

Jag kommer aldrig att hitta nån som jag älskar lika mycket säger hon. Han har liksom inget skydd mot världen. Hans ögon är vidöppna inför allting. Jag ser rakt in!
Jag går och hämtar disktrasan i köket och torkar och torkar.........
Hon packar upp sitt liv ur sina 2 resväskor och två pappkartonger. Väl inpaketerat med tidningspapper och tårar. Allt i packningen har en historia! Alla berättar hon för mig. Detta är Trudie säger hon och tar upp nåt slags marsvin med hjärtan på! Den fick jag av G säger hon och rasar ihop igen. Jag dör! (jag med!) Jag reser mig upp och slänger in Trudie i ett skåp! Går och hämtar trasan!

Slutligen pratar vi om det gamla som varit. Hon var min ”partner in crime” förr i världen, under vår storhetstid brukar vi säga, och jag är så glad att hon är hemma igen. Vi sitter sida vid sida och häller i oss rödvin i sängen. Hon berättar om mötet med mannen innan G, om sitt tidigare förhållande. Han frågade första gången han trängde in i henne var hon varit hela hans liv? Hon hade svarat att det vill du VERKLIGEN inte veta! Vi skrattar så tårarna rinner nu. Glädjetårar. Det ville han verkligen inte! Hon ska ringa upp honom snart säger hon och ser lite gladare ut.

Jag såg ett träd av Edith Södergran
Jag såg ett träd som var större än andra
och där hängde fullt av oåtkomliga kottar;
Jag såg en stor kyrka med öppna dörrar
och alla som kommo ut voro bleka och starka
och färdiga att dö;
Jag såg en kvinna som leende sminkad
kastade tärning om sin lycka
och såg att hon förlorade.
En krets var dragen kring dessa ting
den ingen överträder.