Till dig

En besynnerlig igelkott
Av ständig oro för stort och smått jag blev alltmer en igelkott
Gott folk som klampar min väg förbi de viskar ofta om hysteri
Och några talar om stämning och de moderna talar om hämning
Gott folk må prata vad helst dom vill mej kryper ingen för nära till
Jag har en fullgod repertoar av tricks och konster till självförsvar
Jag önskar inte bli biten fast jag är konstig och liten
Ja, konstig är jag till övermått och en besynnerlig igelkott
Ty dessa spjut som jag sträcker ut har genomborrat mig själv förut
Så ber jag, vänligen, bara gott folk låt mig vara.
Nils Ferlin