Gammal vänskap rostar aldrig!

Första dagen på semestern. Ikväll regnar det mer än någonsin och speciellt på Öland, dit vi ska!

-Hej
-Hej
-Älskar du mig fortfarande?
-Ja
-Bra! För du är min näst viktigaste person typ!
-Jag vet!
-Ok
-OK
-Kram vi hörs sen
-Ja

Ordningen är återställd. Han är min bästa vän precis som vanligt. Allt är som vanligt.

Gårdagens möte var mycket intressant. Två mycket stora personligheter möts igen och jag var bron dem emellan. Vid ett tillfälle valde jag att kasta en drink i golvet för att avleda (en för just då alltför het) diskussionen. Det ordnade sig. En gick ut och kom in igen. Kvällen artade sig mycket urartat precis som uträknat. Tre som nog ses snart igen. Tre som tillsammans blir minst 4-5 - Sjukt roligt, med betoning på sjukt. M1 och M2 och jag! Lyckad kombo!

Någon av oss tre kysste en mycket liten tjej igår vid namn Emma "Hör av dig, här är mitt nummer". Såklart att man ska svara! Citat: "Bara för att du är artig så lovar du ju inte halva kungariket!?"

Den ena försöker fortsätta vara kär i ”en jätte bra tjej”, den andre ska semestra i Finland med en mycket blek blondin vars far äger en ö och är patolog i morgon, den tredje är en bro och ska dejta Bob tydligen?

Nja vi får väl se om det här med Bob men han tycker att jag är "Fantastisk” och han är snäll och smart Och ger mig svar på tal…..faan i mig. Sätter mig liksom på plats!
"Töntig du är!", ”Ge honom en chans!”
Kanske? Bob tycker att jag är: "balansen personifierad”?? Jag svarade att detta var felaktigt uppfattat och att jag inte ens kan fungera utan mina vänners kärlek. Han svar: ”Trygghet, ödmjukhet och intelligens är inte beroende av andra"!! Killen förtjänar nog en chans?

Så fort jag ser att det finns ett möjligt lyckligt slut tar min kärlek slut? Dom kommer för nära? Det kanske blir för verkligt? Kan jag bli kär på RIKTIGT? Det går liksom över för mig när det plötsligt uppstår ett alternativ på riktigt?

Vad som avhandlades igår: Anledningar till vår gemensamma psykiska störning, kärlek och frånvaron av denna, Singelliv och kräsenheten som sätter käppar och kanske slutsatsen - att orsaken till denna ovilja faktiskt är ett friskhetstecken?, att Afghanistan är ett mycket ledsamt ämne med en mycket säker misslyckad utgång, att gammal vänskap är rostig, att vänskap med ex är omöjlig för vissa och självklar för andra och att stördhet är limmet som håller ihop människor som oss och att en sund nivå av sjukdom karaktäriserar de bästa människorna.

Kvällen avslutades med en uppläxning. Är man ute med en väninna så drar man inte bara helt plötsligt om man känner sig för full (vilket tydligen är kutym män emellan)! Där stod jag och väntade på dem utanför kvarnen helt ovetande om att båda samtidigt snubblade hemåt, åt var sitt håll - att det tidigare försegått en tyst jävla överenskommelse. "Hep på rej" SES!" Hade En halv sekunds batterier kvar i min mobil och jag fick tag i en av dem. ” Men ta en taxi och kom hit då, jag sätter mig här och väntar på trappen” Jag; "Ok! Rör dig inte!"

Att Skeda är tydligen vår speciallitet. Sova Sked utan det minsta lilla snusk är fint vänner emellan. Jag sov tryggt i hans armhåla. Omväxlande Kramare och den kramade. Vaknade i morse med både huvudvärk och ett leende (han skruttade runt i bara skinnet och serverade läkande smothies med smak av mango). Naken vänskap, oblyg och sann! =)

Älskar er båda, en gång äskad av mig - alltid älskad lite av mig. Ni fattar det inte, ni säger emot och tycker annat. Ta bara emot! För min vänskap rostar aldrig. De jag har älskat kommer jag alltid att älska, på nåt sätt. På nåt vis! Ni störda, störda pojkar!