Måndag morgon = Botgöring!
Jag har tappat kontrollen. De som inte älskar mig får lämna mig. Jag väljer att älska mig och då jag felar ber jag om ursäkt för det.....Resten är utan min kontroll.
- Det kan ju inte bli värre så jag återupplivade bloggen! (jag)
- Du är ett GENI! HAHAH! Äh.... det ordnar sig säger Butter! Det har det ju alltid gjort tidigare!
-Jag är inte helt säker på det säger jag. Att ha Förlorat 2 av 3 på en månad är inte bra!
-Haha Näe svarar han.
-Men det känns som att det inte är så mycket mer jag kan göra? Jag har bett om ursäkt och godtar han inte den så får det väl vara som det är?
-Hm ja? Sen tror jag att det blir fel när jag hamnar mitt emellan och försöker förklara…?
-Kanske? Men nu kan det ju inte hända så mycket mer?
-Du hittar säkert på nåt hehe. Länka bloggen på fb! HAHAHA!
Bloggen! De här orden, mina ord tycks ha förstört mycket för mig. Det var en tröst att skriva, att; formulera tankarna i ord utan censur men kanske även utan omdöme? Jag Behöver ju skriva! Behöver ju sätta ord på tankarna och känslorna! Vill återberätta skratten! Dela dem! Funderar på att flytta, byta namn och börja om på en annan plats. Vi får se? Återkommer om detta.
Sitter på huk i min dynga av självförakt idag. "Tar hand om min egen skit!" Besvikelserna, minnet av utbrottet och rädslan bubblar runt i kroppen - kolsyrad ångest. Klänger mig fast halvvägs nerför stupet. Ska jag släppa taget eller försöka dra mig upp igen? Hänger här och dinglar idag så får vi se? Upp eller ner? Saknar Stollan som faan nu! Hon hade fattat! Hon hade sagt åt mig att; ”klättra för helvete! Klättra nu!”
Smurfan har åkt i väg på semester. Bästa finaste Smurfan som tvättar sig i ansiktet med pumptvål, kittlar mig till skratt och eftertanke och inte sparar på ”sanningens orden”. Men allt behöver inte pratas om utan ibland måste händelserna få pysa runt i kroppen på egen hand.
C är bortrest och jag saknar även henne. Lilla knäppa C som jag aldrig vet riktigt var jag har men som ändå är så trofast just i den förvirringen. Men även hon ska inte veta allt som händer. Mellan allt som händer och C finns ett staket. Censur - gränsen där saker hålls isär. Jag hade behövt hennes rara röst idag.
Ser fram emot att träffa M1 och M2 denna veckan. Vi får väl se om det blir av? Kan inte tänka mig en roligare ölkväll än att sitta där i mellan dem på min bro och bara häckla, skratta håna och älska dem.
Tanken på Smurfan, C och M1 och M2 gör mig glad.
Jag känner plötsligt pulsen svagt igen! "Det ordnar sig såklart" hör jag Butter säga! "Det brukar det ju göra!" Tills dess ska jag i alla falla försöka sega och dra mig uppåt, i alla fall till avsatsen precis ovanför.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar